Jag och Linn kom överens för ett par månader sedan att jag skulle gästblogga hos henne varje fredag, och med tanke på att hon börjat blogga igen ska även jag sätta igång. Frågan är om det är bra eller dåligt...

Det är många som fyller år nu, och det är inte konstigt med tanke på att vi närmar oss Sveriges vanligaste födelsedag (10 april). Jag fyller visserligen inte år förrän om några månader, men det känns konstigt att jag fyller 20. Det som är ännu konstigare är att jag ser fram emot det. Många ser sig själv som gamla, men när man tänker efter är man inte ett dugg gammal vid 20. Att jag lätt får stela leder, har ryggont, att mina händer darrar lite mer nu än vad de gjorde för sju år sedan och att jag älskar att läsa gamla romaner (romaner från främst 1800-talet) kan vi se förbi -- när det kommer till kritan är man trots allt bara så gammal som man känner sig. Om man känner sig gammal när man är 18/19/20 år kanske man ska tänka om. Om inget händer (att man inte blir sjuk eller dödad i en olycka etc.) lever man med stor sannolikhet vidare i ytterligare 50-60 år. Är det bara jag som tycker att 20 år är som en fjärt i vinden jämfört med det?

Nej, här ska ingen rullator fram.
Åtminstone inte på ett bra tag ;)

//Lisa