Dagen spenderades tillsammans med mina vänner My, Joanna, Lisa och Tess! Åkte till Farsta för att kolla om man skulle kunna göra några fynd, jag visste dock redan vad jag skulle ha. Köpte en fotoskrivare! Blev lite ledsen när pengarna försvann så snabbt, men jag ville verkligen ha den.

Jag älskar nämligen att titta i fotoalbum!
Det känns mycket mer personligt om man sitter och bläddrar bland gamla foton tillsammans med någon eller om man sitter ensam och tänker sig tillbaka.. Numera är ju allt inlagt på datan, men hur kul är det? Man kanske lägger upp bilderna på Facebook, några kommenterar.. Men det blir ju inte mer än så. Sen kanske man raderar bilderna och - vips! - så är minnet av den dagen borta.. Jag absolut älskar att bläddra i mina babyalbum! Då kunde man inte ladda ner bilderna på datan, då skickade man ju in film till någon butik som skrev ut dem. Då kunde man inte radera bilderna om dem blev dåliga. Då kunde man inte använda photoshop om man hade en skavank. Allt var mycket lättare då.

Numera är bilderna överredigerade. Kolla bara på Gaybloggarens tidigare inlägg, och Kissie.. Vackra människor egentligen, men dem redigerar iallafall. Fjortisar täcker sina ansikten med "smilies" och gör dem så ljusa att man inte ens ser vad bilden ska föreställa. Så himla tråkigt.. Antingen har människor så himla dåligt självförtroende och självkänsla att dem gör det för att känna sig bättre till mods. Eller så följer man sina vänner och sina bloggidolers exempel.. Sådant är så himla tråkigt!

---

Alla är vackra på sitt sätt, alla är unika.
Kan man inte bara få vara sig själv på foto? Måste man göra en speciell pose på varje bild? Måste man täcka över sina ansikten, låtsas ignorera kameran för att alla andra gör det? Om det ska vara så, då tycker jag att man ska ta bort alla digitalkameror. I såfall kan man göra så man bara kan ta kort med vanliga kameror, så att man inte kan redigera sina foton. Låta människor stråla på ett naturligt sätt på naturella foton!

 

Calle ifrån idag! <3

Hade tänkt skriva ett långt inlägg om dagens händelser men datorns batteri tog slut.. Blev så himla sur! Dagen har iallafall varit riktigt trevlig. Började med att köra Sören. Gick riktigt bra! Efter det käkade vi lunch. Då kom Linnéa över, vi körde Farfar tillsammans. Eller.. Linnéa körde mest. Det är kul när ens kompisar också tycker att det är kul med trav! Det är ju en stor hobby för mig, och det är alltid kul att dela med sig av den erfarenheten till andra. Efteråt bestämde vi oss för att rida ut alla tillsammans. Jag tog Calle, han är ju så himla trevlig! Linnéa red Mumin, Bella red Zebb och Amanda red Pucken. Blev en mysig tur, men efter halva lossnade dessvärre Calles ena sko.. Så jag fick rida tillbaka. Men det var trevligt iallafall! Kvällen spenderade jag med mamma. Blev pizza, glass och tvtittande. Mysigt! :)

Dålig uppdatering, men efter att ha jobbat hela dagen så är man inte på ett sånt värst blogghumör. Har iallafall haft det riktigt kul hittills på jobbet! Bella, jag och Amanda har fullt upp under dagarna och det är riktigt kul. Idag följde Tessan med och fick hjälpa oss så mycket hon kunde. Körde Anna, Yoggi och Takida. Gick bra på alla tre, men Anna var lite flamsig med huvudet. Takida var  helt ny för mig, men hon var riktigt gullig att köra.

I morgon ska killarna köras, och då ska Linnéa med!
Ska bli jättekul! Ska rida ut och sådär :)

Bild på mig och Bella från idag!

 

Har fortfarande inte somnat. Ska upp om drygt 4 timmar, upp och jobba. Känns inte så bra! Ligger i sängen just nu, blundar och försöker tänka på annat. Men det går verkligen inte alls, fick nästan en chock nu när jag kollade på mobilen och såg va klockan var! Men för att ha något att göra gick jag därför in på bloggen via mobilen. Teknikens under! :) Ska försöka sova nu. Önska mig lycka till..

När man tänker tillbaka på hur mitt liv har varit så kan jag med lättnad säga att jag känner mig mer självsäker nu. Var inne på min Bilddagbok, och det är sjukt hur mycket negativt jag hittade. Jag hittade en massa gamla inlägg om att jag inte gillade mig själv. Visserligen så kan jag ibland känna mig misslyckad, men det gör alla ibland. För att känna sig lycklig måste man först vara olycklig, och jag tror att jag börjar komma över stadiet "jag hatar mig själv". Grundskolan var inte rolig för min del, det var en massa strul osv. Kompisar svek, man blev utfryst, jag kände mig totalt missförstådd och jag kände att jag inte passade in i klassen. Jag hade en vän, Emelie, och vi bråkade en massa, blev vänner och bråkade igen. Jag hade visserligen My och Elisabeth också, men dem två var med vararndra och jag kände mig mer som en "back-up". Emelie var min vän, hon ville vara med mig. Hon bytte klass i 9:an tror jag, och jag blev jätteledsen.. Därefter hatade jag skolan.

Nu menar jag inte att dem i min gamla klass var elaka mot mig. Det var dem verkligen inte! Det var jag själv som sabbade allt, jag som då var så himla blyg tog aldrig kontakt. Jag satt ensam, jag gick ensam. Jag trodde aldrig att gymnasiet skulle bli så bra som det faktiskt blev! Visserligen var jag så blyg att jag inte ens vågade titta någon i ögonen. Men efter ett tag kände jag att: Nää, nu ska jag fanemig inte bara sitta!
Jag blev vän med några i min klass, människor jag aldrig trott jag skulle bli vän med. Jag öppnade mig och kunde vara Linn, den galna sjuka bruden jag faktiskt är! Efter halva 1:an bytte vi till den inriktning vi valt. Jag hamnade utav misstag i Häst-Häst i stället för Häst-Samhälle. My övertalade mig att stanna i Häst-Häst. Inte visste jag då att det skulle bli det bästa jag gjort! Alla underbara människor som går där, det är sjukt! Visserligen blir det bråk i klassen, men jag kan öppet säga att jag aldrig bråkat med någon i klassen. Jag är neutral, jag håller mig inte till ett gäng. Jag är med alla i princip. Det är lite synd att klassen är så pass uppdelad som den är, alla är ju så himla trevliga.. Alla höll ihop i början, men som med allt tröttnar folk. Efter det blir det sk.a "packter" mellan varandra. Man ska typ tillhöra en grupp. Jävligt tråkigt..

Gymnasiet fick mig att öppna upp mig. Jag kan nästan snacka med alla, jag är dock fortfarande lite försiktig och tyst utav mig. Alla säger att det är synd att jag inte öppnar upp mig mer, och det tycker jag också. I och med att jag fått bättre kontakt med tjejerna i min nuvarande klass än i grundskolan så har jag faktiskt varit på fester osv. Blir fortfarande jätteförvånad när någon frågar mig om jag vill på fest. Blev aldrig det på högstadiet, typ. Kanske en enstaka gång.. Tycker att det är sjukt kul med fester! :D

---

Inlägget blev kanske liite långt..
Men meningen med inlägget är.. Att jag känner mig bättre inombords.
Tack alla ni som fått mig att öppna upp mig själv! Ni är bäst! :)